Tisdagen den 23 september

Sightseeing och flyg hem

Vi kände uppbrottsstämning denna morgon. Det var vår sista dag i Budapest. Vi måste lämna rummet före klockan 11, men skulle inte åke hem förrän klockan 17. Jag förberedde packningen före frukosten så att det inte var så mycket kvar när frukosten väl var undanstökad.
Efter frukosten packade vi omsorgsfullt och fick in våra väskor i hotellets förråd för senare avhämtning. Sedan gav vi oss ut på stan. Tog den museala tunnelbanan in och vandrade sakta bort mot Saluhallen där vi tog en fika. När vi satt där dök vännerna Lennart och Katarina upp med Eva Heyman med make i släptåg. Lennart och Katarina berättade att de skulle ta spårvagnen ut till ett av de många judeminnesmärken i Budapest och frågade oss hur man hittade till denna spårvagn.
Som ju alla svenskar vet lyckades ju Raoul Wallenberg rädda tusentals ungerska judar undan Auschwitz under andra världskriget. Dock inte alla. När krigsslutet närmade sig och nazisterna inte lyckats bli av med alla judar, föste de så många som möjligt till Donaus strand och tvingade ner dem i floden där de fick klara sig bäst de kunde.
Nu finns alltså ett minnesmärke över detta illdåd på kajen nära Budapests riksdaghus. Det består av ett hundratal tomma skor i brons riktade ut mot floden. Denna dag hade flera av skorna röda rosor nedstucka i sig. Mycket rörande.
Ingrid och jag hakade på.
Under morgonens promenad hade vi dessutom passerat, men inte gått in i, en av världens största synagogor, som finns just här i Budapest.
Efter besöket vid förintelseminnesmärket tog vi vagnen tillbaka till gågatorna runt saluhallen och åt en lätt lunch där innan vi återvände till hotellet.
Där fick vi vänta någon timma innan det var dags för bussturen ut till flygplatsen.
Trots att vi var där i god tid blev det ändå aningen stressigt. När vi passerat passkontrollen och taxfree-butiken hade incheckningen redan börjat. Och den tog tid med långa köer, sedan var det en mycket lång väg att gå för att komma till vårt plans terminal.
Men vi kom fram i tid och sedan kom planet iväg i tid och anlände till Säve i tid.
När vi landat och väntade på bagaget frågade jag Lars Dimming som bor i Tångudden om han ville ha skjuts hem. För oss var det bara några minuters omväg, men han skulle säkert spara minst en timma om han åkte med oss.
Och så blev det. Vi tog vägen om Tångudden och släppte av honom och fortsatte sedan hem.
Huset var tomt. Vi trodde att Robert var där och tog emot oss. Han anlände i stället en halvtimma efter oss.
Jag ägnade resten av kvällen åt att ladda över bilderna till arkivet, packa upp en del och skriva dessa rader.

Denna sida ändrades senast