Trip 2010

Söndagen den 18 april

Det regnade när jag bar ner första omgången grejer till bilen, men höll upp när Ingrid och jag var redo för avfärd.
Första målet för dagen var Pula med sin romerska arena längst ner i Istrien i Kroatien och sedan tillbaka till Italien, kanske Trieste - och det blev ungefär så.
Vi körde utmed kusten halvvägs ner till Pula och tog sedan en bättre väg lite inåt landet.
Någonstans på vägen såg jag en skylt: Vingård - fast inte på svenska så klart! - så jag svängde in där och på gården gick en man och en kvinna.När vi stannat tittade de frågande på oss så jag gick fram om de hade vin.
- Jo, visst har vi det, svarade kvinnan. Vill ni smaka?
- Gärna, svarade jag. Och så fick vi komma in i "vinfabrikens" allra heligaste. Först serverades ett glas vitt om inte smakade så bra, så jag frågade om det fanns något rött.
- Visst, svarade damen och sa till sin man(?) att servera ett rött vin.
Detta röda smakade mycket bra! Vi frågade om vi kunde få köpa lite, och sa samtidigt att vi bara hade euro-pengar.
- Vi kan bara ta emot kroatiska pengar, svarade damen. Men hur mycket vill ni ha? Vi kan göra ett undantag. Ni kan få 2 liter rött för 2 euro.
Så vi kom överens om detta. Mannen fick order om att tappa upp 2 liter åt oss och kvinnan fick sina 2 euro.
Vinet tappades upp på en PET returflaska och när vi kom ut från "fabriken" upptäckte jag att det inte var en 2 liters flaska. Den rymde 2,5 liter! Otur att vi inte köpte åtminstone 2 stycken!
Ur denna PET-flaska tog vi vårt bordsvin flera veckor. Hade vi fått en till hade det räckt hela vägen hem!
Vi hade tänkt fika i Pulas hamn, men blev bortmotade och körda tvärs över gatan till parkeringen vid den romerska arenan. Först lunch alltså och sedan tittade vi på denna imponerande arena. Under sina glans dagar rymde den drygt 20 000 sittande åskådare under tak!
Från Pula styrde vi sedan åt nordost. Först på en väg lite inåt land men när vi kommit ungefär halvvägs bytte vi till kustvägen. Här var utsikten både mot land och hav helt fantastisk och vägen slingrade sig åt alla håll och kanter.
När vi kommit fram till Rejika styrde vi rakt åt norr och snart därefter mot nordvärt och hamnade då till slut i Trieste.
Där var inte lätt att hitta ett hotell, men Ingrid bad sin GPS om råd och vi körde till första föreslagna hotellet. Ett utmärkt Best Westernhotell, med ledigt rum åt oss och dessutom bilplats i garage!
På kvällen promenerade vi ner till hamnen. Dels för att få se lite av staden och dels för att äta pizza på ett ställe som vår trervlige portier föreslaget.
När vi slagit oss ner och pratat lite med varandra om menyn, sade herrn vid bordet bredvid:
- Jasså, vi har fått svenska bordsgrannar!
Sedan pratade vi en hel del under måltidens gång. De hade varit på långweekend i Venedig och blivit fast där på grund av ett vulkanutbrott på Island. Nu hade de hittat en tågbiljett från Trieste till Hamburg med avgång tisdag kväll. De missar alltså flera arbetsdagar på detta.
Dessa stockholmare och vi lämnade pizzerian samtidigt och önskade varandra en trevlig fotsatt resa.
Ingrid och jag fick en tung promenad till hotellet. Uppförsbacken var lång och hög . . . Faktiskt värre än vår Södermalmsbacke!

Fotostopp på vägen

Vingård

Svart jord

Pula

Vägen norrut från Pula

Hotellet i Trieste

Kvällsvandring i Trieste

Denna sida ändrades senast