Vi startade med en vända till ortens billiga snabbköp. Under eftermiddagspromenaden dit igår upptäckte Ingrid att det var rea på Absolut där. Nu körde vi dit med bilen för att inte behöva bära hela härligheten så långt.
Jag vill inte påstå att dessa få flaskor gjorde någon stor skillnad på väghållningen, men under resans gång hade vi köpt en flaska här och en annan där. Plus en del annat, så bilen var baktung, inte snack om annat. Men det var fortfarande gott om plats i bagageutrymmet - det gäller bara att stuva vettigt!

Så startade vi resan till Kiel. Vi fortsatte på gårdagens kurs, nästan rakt norrut på gränsen mot Lüneburger Heide. För att undvika Hamburg fortsatte vi dock inte så långt på denna väg, utan svängde snart lite österut och fann en väg som gick norrut ungefär mitt emellan Lüneburg och Hamburg, rätt emot floden Elbe. Vid Elbe svängde vi österut igen. Körde till Lauenburg där vi korsade Elbe och körde där mot Schwartzenbeck trots att vi siktade mot Witzeeze. Jag hade allt tänkt komma lite närmare Elbe-Lübeck Kanal och kunna ta lite kanalbilder, men så icke denna gång. Men vägarna var mycket fina. Utsikten från bilen hela tiden mycket vacker. Underbar körning. Vi hamnade i alla fall i Lübeck där vi tänkt oss en fika. Istället blev det ytterligare några flaskor till bagageutrymmet!
På väg från Lübeck mot Eutin stannade vi i alla fall vid ett fik specialiserat på italiensk glass och fick vår paus.

Eftersom vi hade mycket gott om tid körde vi runt en del i området mellan Lübeck och Kiel. Körde lugnt och tittade på vyerna vid Plönersjöarna. Körde till Lützenburg och först därifrån direkt mot Kiel, dit vi anlände alldeles för tidigt. Detta trots att vi stannade på vägen för att köpa färsk sparris och rökt bäckforell.

I Kiel strosade vi runt i "nya" köpcentrat en god stund innan vi ställde in oss i kön till färjan hem.

Det blev en mycket lugn sjöresa hem. Svaga vindar från syd gjorde att Stena Germanica inte gungade det minsta.
Efter den utmärkta middagen ombord gick Ingrid till hytten för att läsa, medan jag stannade i baren för en sista öl. Men så hittade jag en salong jag inte sett tidigare. Med härliga skinnfåtöljer och en massa lektyr. Bland annat en ganska färsk GP och med den blev jag sittandes tills någon ropade att vi nu var vid Stora Bält-bron. Den måste jag ju se! Denna bro invigdes för tio år sedan när jag var ute på min 50-årsresa. Jag befann mig då i danska Smalandsfarvattnet söder om Fyn och funderade på att gå och och vara med vid invigningen, men väderleksutsikterna var inte gynnsamma med vindar över 10ms, så jag skippade det äventyret.
Nu skulle jag alltså få se bron, om än i nattens mörker. Bron var dock väl upplyst, så jag såg den tydligt. På de bilder jag tog blev den inte så skarp . . .

Denna sida ändrades senast