Allt annat i bilen fungerade. Startmotorn drog runt motorn, men den vägrade starta. Jag öppnade motorhuven, men kunde ingenting se. Lönlöst att göra fler försök. Vi såg några hus och ett litet samhälle 500 meter framåt, så jag promenerade ditåt. Halvvägs, lite skymt, fanns en krog av det lyxigare slaget, men det verkade mer troligt att jag kunde få hjälp i byn längre fram så jag fortsatte med hopp om att finna en bensinstation eller verkstad.
Men icke! Där fanns i alla fall en pub, så jag gick in. Frågade först den kvinnliga bartendern om hon kände till hur jag kunde få tag i en bärgare.
Genast svarade sällskapet som satt vid bardisken att det finns en Rover-verkstad i Herentals som vi just passerat och att de gärna ringde verkstaden för att fråga om råd.
Tyvärr hade verkstaden ingen mekaniker att sända ut, men vi var i alla fall välkomna dit om vi tog hjälp av en bärgare.
Vår belgiske hjälpare ringde då efter en bärgare och sedan var det bara för mig att tacka för hjälpen och promenera tillbaka till bilen där Ingrid väntade. Jag bjöd i alla fall bargänget på var sin öl för besväret.
Efter ungefär en halvtimma var bärgaren på plats och vi kördes in till verkstaden i Herentals.
Just som vi rullat in bilen i verkstaden började det spöregna.

En mekaniker satte genast igång med felsökningen. Ingen gnista från tändstiften. Ingen ström till fördelaren. Då lyfte han locket som skyddar kamremmen. Kände på den - den var av! Felet alltså snabbt funnet.
Så började ett visst dividerande. Mekanikern ansåg att han borde lyfta topplocket och kontrollera ventilsätena. Hans erfarenhet var att dessa brukade ta stryk när kamremmen lagt av.
Att byta kamrem kunde han klara på ett par timmar, men att lyfta toppen, kolla och eventuellt byta ventilsäten skulle ta betydligt längre tid.
Sedan visade det sig att de hade en kamrem på lagret, men inga ventilsäten, så det var lätt för mig att bestämma - byt kamrem, kolla sedan om motorn går såpass bra att jag kan köra hem.

Efter det körde en av verkstadskillarna oss till hotellet. Trevlig kille, fast han förstod inte mycket engelska, och vi förstår ju ingen flamländska. Det famgick i alla fall att han var Rover-freak. Hade själv en Rover 25 och en MG av motsvarande modell.
Väl på hotellet installerade vi oss och gick sedan ner till puben/bistron och tog en öl innan vi gjorde oss i ordning för middagen.
Middagen inleddes med var sitt glas skummande vin som även räckte till förrätten bestående av härlig färsk vit sparris.
Kaffet tog vi puben och då kom den långa cigarren fram. Smakade mycket bra! Och varade mycket länge!

Det var minsann en minnesvärd 60-årsdag!

Bilder från en av Brügges många kanaler tagna under min morgonpromenad.

Denna sida ändrades senast